4%-regeln: Hur ska pengarna räcka?

4%-regeln är missförstådd, manglad och rätt så användbar. Jag använder den som en tumregel och en fingervisning, så som skaparna av den alltid har haft som avsikt. Den tillkom för att hjälpa amerikaner, som inte vet ett jota om det svenska pensionssystemet, att få sitt kapital att räcka över långa tidsperioder (+30 år). Eftersom det här inte är ’MURICA plockar jag in svenska förutsättningar och eftersom jag inte är en genomsnittlig amerikan plockar jag in mina egna förutsättningar.

I de simuleringar som avgör 4%-regelns utfall är ett lyckat resultat att kapitalet inte dippar under summan för det årliga uttaget. Förbrukas kapitalet efter 15 år så kvittar det om de 15 åren som följer bjuder på världshistoriens starkaste börsutveckling, för det finns inga pengar kvar som kan arbeta vidare. Men regelns parametrar säger inget om att startkapitalet ska finnas kvar i slutändan, att man bara lever på avkastningen eller utdelningar. Så länge det finns pengar till det årliga uttaget under hela tidsperioden är det ett lyckats resultat, även om det bara finns ett litet korvöre kvar i slutändan. Det är som att flyga, så länge starten och landningen lirar är det som händer däremellan mest en fråga om komfort.

I 4%-regeln finns ett startkapital, ett uttag som ökar år efter år i takt med inflationen och en tidsperiod då pengarna ska räcka. Så här ser mina siffror ut vid starten.

Kapital3 750 000 kr
Uttag150 000 kr
Tidsperiod20 år (2041)

150 000 kr är 4% av 3 750 000 kr så där faller ju bitarna snyggt på plats. Som Morgan Housel säger behövs det som mest en femteklassares mattekunskaper för att få ihop FIRE-pusslet. I kapitalet räknar jag även in min kontantbuffert på två årsuttag som ligger på ett sparkonto. Det ger en fördelning på 92% aktier och fonder och 8% i cash som tickar in en liten ränta. Kikar man på tabeller kring hur kapitalet är fördelat i 4%-regelns simuleringar är detta en tämligen aggressiv fördelning sett till den investerade andelen. Mest sannolikt kommer det att innebära en mer svängig resa med börsens upp- och nedgångar. Men å andra sidan ökar sannolikheten att de växer till sig, på den punkten behöver man hitta nivån för ens riskvilja.

Tidsperioden är satt till 20 år. Det är fram till årtalet 2041 som har en viss futuristisk klang. Med dagens regelverk har jag så långt kvar tills att det dras i en stor spak hos Pensionsmyndigheten och kontot ställs om för uttag. Ändras detta regelverk och pensionsåldern skjuts fram kommer jag att hiva fram det praktiska multiverktyget vid namn flexibilitet. 20 år är en tidsperiod som faller kort om 4%-regelns simuleringar på 30 år och uppåt. Det här är en viss säkerhetsmarginal men det innebär inte att risken att pengarna tar slut blir en tredjedel mindre. De första tio åren är de viktigaste. Blir det för många sura börsår på rad så orkar inte kapitalet återhämta sig, där kommer mina säkerhetsmarginaler in i bilden. De består bland annat av bokstavskombinationer så som CSN som jag har utnyttjat till 0%, och ett AB som kan ge inkomsterna hjälp på traven. Överkursen kring ’sequence of return risks’ står Michael Kitces för.

Pension

Att se tjänstepension och premiepension som en ”bonus” är vanligt i FIRE-kretsar men det är för slarvigt för min del. Jag väljer hellre andra säkerhetsmarginaler än de som utesluter inarbetat kapital och eventuellt innebär för mycket av samma visa (arbeta, spara, upprepa). Om pensionspengar har något att göra med 4%-regeln har jag svängt kring ett par gånger men har till slut landat.

Det tjänstepensionen gör är att den sätter tidsperioden för hur länge mitt fria kapital (aktier, fonder och sparkonto) ska klara av att flyga solo. När tjänstepensionen väl kickar in kommer den mer att likna en löneutbetalning, med tanke på hur den beskattas. Därför ska den inte in i 4%-regelkapitalet och härja. Följande kan ha hänt med stålarna jag levt på (det fria kapitalet) tills det är dags att gå i tjänstepension:

Kapitalet är kaputt. In kommer tjänstepensionen. Med en genomsnittlig avkastning fram till uttagsåldern är nådd är tjänstepensionen stor nog att ta över stafettpinnen, även efter skatt och med inflation inräknat.

Kapitalet finns kvar. Antingen får det ursprungliga sparkapitalet en andningspaus och en chans att återhämta sig. Eller så har det växt till sig, ränta-på-ränta har gjort sitt och välstånd och överflöd råder. Hur skattereglerna kommer att se ut så här långt fram i tiden är svårt att sia om. Liknar de dagslägets upplägg kan det gå att optimera skatten genom att ta ut en del från portföljen och en del från tjänstepensionen, beroende på var brytgränserna för beskattningen går.

Efter detta kickar premie- och allmän pension in. Jag återkommer i den frågan. Det är för avlägset och sci-fi just nu.

Ett av flera kapital

Sparkapitalet som går genom 4%-regeln är passiv inkomst no1. Det sköter sig själv medan jag gör annat. Stundtals innebär det sysselsättningar som är kopplade till en inkomst vilket bara höjer sannolikheten av pengarna ska räcka över tid.

Just relax and retire.

Mr. Money Mustasche

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *